Observatören Resultat

Min näsa den är kall, efter den kyliga vinden som susar förbi, de vackra löven som går i höstens varma färger faller från träden som fyller upp Tranås trottoarkanter.

När jag anländer i Tranås den tidiga måndagsmorgonen i slutet av September känner jag hur min kropp vill dra sig tillbaka in i den varma bilen, det är rätt lugnt i staden. De flesta av de få människorna som jag ser är förmodligen på väg till jobbet, eller vem vet, kanske på väg hem efter att slumrat till hos en vän kvällen innan efter ett par glas rött.
Tre dagar i Tranås. Två nätter. Första dagen spenderades åt att tralla runt i den lilla staden som såg mycket större ut genom mina ögon. Bättre blev det inte med min tunga packning, som kunde ha varit så mycket mindre om jag visste att ett källarförråd skulle bli mitt hem för natten.

Jag kommer till en trafikkorsning, det är inte som det nog brukar vara, pilar som anvisar fordon åt annat håll, galler och rödgula skyltar. Vägarbete pågår. Jag stöter på några män som jobbar och sliter, de tar bort de gamla gatustenarna, kanske lägger dem nya, kanske ska dem lägga cement. Grävmaskinen gräver i gräsmattor så som på gatan, mycket jord lastas på flaket, en man står bredvid och iakttar maskinen och dess förare så att arbetet blir korrekt gjort. Efter männens hårda arbete kommer Tranås gator bli vackrare än vad dom redan är.

Dag två. Efter en frusen natt i källaren trallar jag mot tågstationens väntsal för att värma mig, jag sitter där i cirka två timar, tiden går väldigt långsamt, men inget är bättre än lite värme för tillfället., förutom en skön säng kanske.
Lite senare drar jag mig till Gotteriet, ett café i centrum. När jag kliver in var där ganska tomt, endast ett par unga tjejer intill fönstret, där det var fint dekorerat, med blommor och även bakelser som såg väldigt lockande ut, det började vattnas i min mun. Ett par pilar målade i grått på den krämfärgade väggen leder mig längre in i cafét. Där finns disken, fylld med massor av färgglada och smaksatta ting, som resten utav cafét, även väggar och golv är klädda i glada färger.

Wienernougat, knäck och apelsinchoklad. Tre kulor glass gav en kort men trevlig konversation med Åsa, konditor, även de anda kvinnorna som jobbade där log när man kom in och man kände sig mycket välkommen. Färger, smaker, karameller, det är något som tilltalar alla åldrar och så kommer det nog alltid att vara, vuxna så som barn.

Jag lämnar efter ett par timmar Gotteriet där jag suttit

och iakttagit människor som kommit och gått och kliver ut på gatan, där jag åter igen ser vägarbetet, och sist men inte minst Tranås vackra gator.